läskigt....

Hatar när det händer läskiga saker här hemma. Ett tag var det kontakten till diskmaskinen som lite då och då blev utdragen. Men det har slutat iom att vi byggt om köket... *skönt*

Idag gick jag ner till tvättstugan och körde igång en maskin. Någon timme senare kommer jag ner och ska tömma den, då är den avstängd. Dock var den klar, tror jag iaf, inget medel kvar i facken iaf. Den var inte avstängd pga att strömmen stängts av utan genom att någon vridit knappen till 0. Man startar alltså vår maskin genom att ställa stora vredet på den temperatur man vill ha sen trycker in en knapp till. Det stora vredet vrider inte tillbaka sig när maskinen är klar utan det får man göra själv. Men idag slapp jag alltså det :/

Trodde självklart att det var Micke som varit och pillat på maskinen men icke icke, han ser nästan lika vett skrämd ut som jag är.
Alltid, så länge jag minns, har jag alltid råkat ut för sånt här... När vi bodde på Söder hade jag ett gäng "vänner" som trivdes i vårt sovrum. De kom dock inte med hit till huset, tur!!! En av gubbarna var riktigt obehaglig... Men här händer det alltså andra saker istället. Hemma hos min mormor och morfar gick det också en gammal man fram och tillbaka i deras hall. Hemma hos svärföräldrarna har de en tjej i sovrummet och nån på ovan våningen.

Nu lär ni väl tro jag är tokig eller nåt men det skiter jag blankt i. Vet vad jag varit med om och tro mig försöker hitta naturliga förklaringar på det men det finns inga. Vad fan gör man?

nej då...

Har inte "mucket" att skriva om, dagarna rullar på. Läsa lite här, skriva lite där, lite föreläsning hit, lite jobba på dagis dit. *gäsp*

Började på "Operation ett barnrum till, tack" och idag har det blivit lite spackling. Skit spacklet jag köpte denna gång ska ha 8-10timmar på sig att torka. VA fan!!! Det vanliga behöver bara några få timmar på sig, så nu måste jag vänta tills imorgon innan jag kan slipa. *sur* Nåja...

Segt.

Usch vad segt det är att ha inläsningsdagar... Har nu läst klart en bok, bara en till tills på onsdag. Inte så farligt om det inte var för att jag somnar så himla lätt. :) Läser två kapitel, sen vill inte ögonen längre utan man får lägga sig en stund och ta en "power nap" på 20min sen på det igen. Men men det är bara att kämpa på och se glad ut...

det är farligt...

Både i förrgår och igår så tog jag och skulle natta Gurra. Gick in och la mig med honom och jag tror nog jag slocknade fortare än honom. Ooops! Vaknar till när Micke flyttar in Gustav till sin säng men somnar nog om lika fort igen... Vet ni hur oskönt det är att sova med kläderna på, speciellt jeans!? Väldigt oskönt kan jag meddela... Vid 3- halv 4 måste man ändå upp och pinka och äta nåt litet (inatt blev det tårta ;o) ) sen ligger man vaken en timme och bara önskar att man somnar om. 6.30 sliter Gurra upp dörren och vrålar till Ella -"Min mamma- pappa" SUCK!!!

Idag fick Micke ta och natta "mönstret" vill inte riskera att somna så jäkla tidigt en kväll till, nog för att jag skulle behöva det för jag är så slut i kroppen idag så det finns inte. Men tills efter 21 ska man väl hålla ut eller?

suck

Stress, stress och ännu mera stress... Vill bara att den här terminen ska ta slut för tråkigare kurser får man leta efter. Eller tråkigare lärare får man leta efter, ämnena är intressanta men en lärare gör dem så otroligt lååååååååååångtråkiga. Synd!
Sen kom jag igår kväll på att jag saknar en bok som ska vara färdigläst på onsdag, denna bok har jag och några klasskompisar kommit överens om att vi ska dela upp. Snygg hjälp jag är om jag inte har den och kan läsa den :( Snacka om att glida med. Så idag blir det att ringa runt lite och försöka få tag i den.

SUCK!

Update: Boken äro i min ägo!!!

Imorse...

insåg jag att jag har gått ner 2kg sedan jag fick veta att jag är gravid. Det kan ju fan inte vara bra! :/ Jag förstår ju varför dock, först kräkas som en räv fram till v 14 och sedan ligga en hel vecka utan matlust och med diarré men jag blir ialla fall lite orolig. Hmmm ja denna här där inne verkar det inte gå någon nöd på iaf, har börjat "buffa" mer och mer. :)

Nu är det dagis för vissa och läs- och skrivinlärning för andra. Undrar om häxan vi har i kursen uppskattar att jag skickar dit Gustav istället!??! Troligen inte.... :(

Bättre, inte bra.

Eller alltså kroppen känner sig så medtagen efter den här rundan av "kycklingförgiftning" ;o)

Men skam den som ger sig, igår var vi ute i trädgården och kapade lite träd. Har blivit på tok för stora så nu var det dags att frissera de lite. Så istället för att det sitter massa grenar på 4 träd, ligger det MASSA grenar på marken istället. Dock i väntan på att nästa helg ska komma så vi kan starta en fin "liten" brasa. :o)

Och idag är det vardag igen... Jobb för Micke, läsa lite böcker för mig och dagis för Gurra. Undra vem som kommer ha det roligast!?!?

Fortfarande dålig.

Nu e jag så himla trött på att må såhär. Sen i tisdags har jag knappt kunnat äta och allt jag får ner *håll i er nu* rinner rakt igenom. :o/ Det e fan inge kul längre och 1177 säger bara att jag ska fortsätta försöka äta och dricka vätskeersättning och provivia för att försöka få iordning på magen... Tänk vad en kycklingsallad kan ställa till med, för magsjuka lär de inte vara. Då borde Micke och Gurra G varit däckade också men icke, bara jag... :o(

Nåja bara försöka och hoppas att man mår bättre när man vaknar dagen efter...

Glad Påsk!

tungt brev.

För x antal veckor sedan fick jag ett brev av mina "föräldrar" där de åter igen beklagade sig över hur illa behandlade de är av mig. Allt är mitt fel som vanligt, men jag kan inget annat än tycka synd om de. Det kan inte vara lätt att vara mytoman, väldigt lite empati och inte ha förmåga att se sin egna del i vad som händer omkring sig. Kan låta som jag hittar på men alla de ovanstående "kvaliteterna" är något mina "föräldrar" besitter. Min "mor" kan verkligen stå och blå ljuga dig rakt upp i ansiktet om något du helt 1000% säkert vet är fel. Låt mig ge ett exempel: När vi arbetade på Skogaholms tillsammans och jag var gravid med Gustav ville jag testa henne för just då hade det varit så himla mycket skitsnack från hennes sida. Så jag berättade en helt påhittad historia och berättade att det bara var hon som visste om det hela och att hon absolut inte fick berätta det för någon annan. 2 timmar senare kommer en kollega till oss och frågar om det är sant att ***** (den påhittade historian) OTROLIGT! 2 timmar höll hon käften. När jag konfronterade henne om det säger hon att hon minsann inte sagt nåt och det måste ha varit Micke som har skvallrat. Inte ens han visst om mitt "test" hallå!!! Kan väl tilllägga att mina föräldrar aldrig gillat Micke utan de ville att vi skulle göra slut och att jag skulle gå tillbaka till mitt destruktiva förhållande med mitt ex. Men det är en annan historia.
Sen att min far har misshandlat mig och min mor hela min uppväxt är också en del i hela skiten. Jag har, så länge jag kan minnas fått varit min mammas stöttepelare och jag har fått hört saker barn i 9-10års åldern inte ska behöva få veta. Hur vi inte hade råd att köpa mjölk och bröd för att min far hade nöjet att sitta och ringa porr-samtal för en hel månadslön.

Iaf för 2 år sedan snart bröt jag kontakten helt, sa upp mig från mitt jobb, byte telefonnummer osv. Och fortfarande trots ihärdiga försök att förklara varför jag valt att göra detta förstår de inte. Det lär nog aldrig göra det heller men när brevet kom för några veckor sedan rann bägaren över. Panikattack som heter duga och jag ligger stört bölandes på hallgolvet och får knappt luft. Vet inte hur fort hjärtat slår och kan bara upprepa en mening för mig själv: Låt mig vara! Låt mig bara vara! Ringer Micke men han hör inte ett ljud av vad jag säger bara gråt och försök till att andas. Fy fan för att må så, fy fan för att ens föräldrar ska få en att må så... Det finns inte ett rätt med det!

Idag fick jag iaf nog efter att ha pratat med en kompis som fortfarande jobbar med min mamma. Henne försöker kärringen pumpa på info om vad jag har för mig osv. Tack gode att jag vet att den tjejen har råg i ryggen och aldrig skulle kunna göra något sånt. Iaf har jag nu skrivit ett svar på deras brev där jag åter igen ber de låta mig vara ifred och att de ska sluta snoka och leta bilder på Gustav. Tydligen har de fått tag på bilder från facebook på Gustav. Jag som sett till att bara mina vänner kunnat se bilderna. Men jag tror att någon på Skogaholm har tagit fram bilderna åt de. Så nu har jag gått åt ännu hårdare och det är bara ett utvalt gäng som kan se dessa bilder. Tråkigt att behöva göra så men jag gör allt för att skydda Gurra G från dem.

Nu hoppas jag bara att det här får sig ett slut så jag kan få fortsätta med mitt liv, som by the way aldrig varit bättre sedan jag bröt kontakten!