Dagen Gud glömde...

Tog med mig Gurra G ned till stan för att glo runt lite och fördriva tiden. BIG MISSTAKE!!! I rulltrappan ner till "clas i sjön" får jag ögonkontakt med min "far" min "mamma" är också med. Vet inte vart jag ska ta vägen, kommer ju liksom ingen vart när man står i en rulltrappa. Blir till is och bara glor rakt fram. Känner hur deras blickar bränner i mig och jag vill helst bara kasta en filt över vagnen för att skydda Gustav från dem. Får andnöd och det blir helt svart i huvudet och jag kan inte tänka klart. Vill inte börja gråta så jag biter ihop och går där inte på skoaffären helt väck i huvudet.

Efter mycket om och men vågar jag mig upp i från undervåningen men bestämmer mig för att inte låta dem vinna över mig och knatar vidare till JC. Och när jag kommer därifrån, är det inte klart som fan att dem är där med. Vänder fort på vagnen och går åt motsatt håll... Bara går och går och går... Sen var det bara att ta sig till bilen för att åka hem. Dock med en jättebesviken Gustav, hade lovat honom att vi skulle fika på stan och det hade han sett fram emot hela tiden. Men jag vågade inte sätta mig på ett fik för då om de skulle komma förbi är det ju lite svårare att komma därifrån fort.

Vi åkte till Coop istället och köpte jordgubbar, festis och bullar och hade fika hemma istället. Det gick också bra ;o)

Usch känner mig som en hemsk mamma som har låtit de där två få se Gustav. Jag vill verkligen skydda honom från allt ont de kan ställa till med och nu har jag förstört det känns det som. De vet nu vilken stor och fin kille han har blivit. De vet hur han ser ut och det stör mig. Det gör ont i hjärtat, inte för att jag vet vad de ska med "informationen" till men ändå. Kankse är larvig men det skiter jag i. De har förstört så mycket för mig, de ska aldrig få sätta klorna i mina barn!!! Inte i mig eller Micke heller för den delen...

Senaste tiden har de fått kommit för nära mig, vid midsommar firade de i Skogstorp. Tror inte de såg oss men det räcker med att jag såg dem. Lite snopet att de var där med tanke på att sedan tidernas begynnelse har de firat i Hållsta. Sedan dimper de ner brev lite då och då med massa anklagelser om ditten och datten. I nuläget orkar jag inte besvara skiten utan lägger på hög för att en dag skicka tillbaka allt till dem. Och sen så idag när "mötet" blev läskigt nära... Hmmmm tänk om man hade haft normala föräldrar!!!